Scarlett Thomas: Dragon's Green

Jag är onekligen förtjust i Thomas författarskap. Saknaden blev så stor så nu har jag även beställt hennes första tre böcker, vilket jag skjutit på i flera år. Vilka är deckare. Vilka hon själv tycker är skräp...och som förmodligen också är det. Fast nu när jag läst Dragon's Green har läsningen på något vis känts ofullständig utan dem. Thomas har så många återkommande ämnen i sina böcker, så en vill vara med från början.

Här har den teoretiska biten dock tonats ner betydligt, och medan hennes tidigare böcker har kretsat kring en viss frågeställningen finns här ingen uttalad sådan. Vilket, med hennes generiska och formelartade sätt att skriva på, gör att det känns som hon fått ut mycket mer av att skriva boken än vad läsarna får. Där finns dock ett par tankenötter, den är analytiskt filosoferande och hennes intressen lyser fortfarande igenom. Men än så länge känns det som en teknisk utmaning för henne själv utan nödvändigtvis så mycket att bjuda på. För yngre läsare som inte är uppväxta med Labyrinten och Den oändliga historien har den nog ändå en del att erbjuda. Det är också den första boken jag sträckläst på länge.

Dragon's Green är Scarlett Thomas första ungdomsroman, första delen i  serien World Quake. Effie har ärvt sin morfars bibliotek med sistaupplagor. Vilka sägs vara extra laddade med magin ifrån alla tidigare läsare, särskilt magisk är en bok för dess allra sista läsare. Samlingen blir dock stulen, hon introduceras för den parallella magivärlden och hittar nya vänner. Romanfigurerna är av rollspelskaraktär, och i magivärlden har de till och med en livsmätare, ett inslag jag gillar.

Så igen har vi en bok om böcker (som The End of Mr Y), och de delarna är underbara. Som i Den oändliga historien innehåller böckerna magiska sagovärldar som deras läsare sugs in i och gör till sina egna. Tyvärr har inte baksidesblurbarna fel när de liknar Dragon's Green vid Harry Potter, de delarna av boken är av naturliga skäl inte lika intressanta. Om jag velat läsa Harry Potter så hade jag läst Harry Potter. Om än är magivärlden inte utan charm och humor, men förhoppningsvis  tar bokresorna större plats i de kommande böckerna.

Vad jag faktiskt retar mig på. Jag förstår inte varför en lägger krut på snygga format och bokomslag (denna med självlysande omslag) om en sen limhäftar böckerna. Argh.