KG Johansson: Den enda dåliga människan i världen

Den enda dåliga människan i världen tar vid nära tio år efter händelserna i den första boken Africka. Boken följer Sandras dotter Alea som börjar högstadiet. Medan resten av världen har blivit harmonisk och temperamentsfri sticker hon ut om ett stökigt problembarn. 

Första delen av boken består av Aleas relation och samtal med psykologen Lars och hur han kommer att utveckla ett medberoende till henne. Boken väcker frågan om den problemfria världen är bättre, eller rätt och slätt själlös.

Just nu tycker jag inte att boken känns särskilt givande för historien, överflödig som att den borde ha kunnat sammanfattats till någon sidas inledning i nästa bok. Africka lyftes av påminnelsen om mystiken kring pyramidernas tillkomst och utomjordingarnas potentiella förmågor. DEDMIV tillför inget överraskningsmoment och jag hade velat få ut mer av gåtan kring varelsernas uppenbarelse. Boken känns passiv och intriglös, till största del uppbyggd på dialoger. Däremot så, medan första boken stod bra för sig själv blir jag nu nyfiken på att läsa avslutningen, och kanske börjar jag då se poängen med den här.


Inga kommentarer :

Skicka en kommentar