KG Johansson: Samvetsmakaren

Jag började läsa Children of the Sea för inte så länge sedan och fastnade för den här dialogen, runt hur valar kommunicerar med varandra. Där talas det om tanken på att de skulle kunna förmedla hela sitt känslotillstånd och sina perceptioner med varandra. Vilket är en rätt fascinerande och lockande tanke.

Samvetsmakaren handlar mycket om kommunikation och samförstånd i olika former, utifrån tesen att mänskliga konflikter skulle upphöra om vi verkligen kunde förstå varandra.

Människan har spritt ut sig i galaxen och fasetter har uppstått där varje trossamfund kunnat resa till en egen planet och där bygga upp ett samhälle.Samvetsmakarna har sitt herresäte på jorden och står som en neutral medlare mellan olika religioner och åskådningar, och försöker underlätta kommunikationen mellan parter i konflikt.

Så gott som alla är direktuppkopplade till nätet, vilket fungerar som en interaktiv informationsbank som svarar direkt på tankar och frågeställning, men som också gör det möjligt att kunna dela med sig av sina upplevelser med andra. I boken finns också mycket ljus på gester och kroppspråk, och hur romanfigurerna reagerar på varandra.

Boken har getts ut som samlingsvolym och består utav böckerna Samvetsmakaren, Under den döende stjärnan och Omega. Onekligen är det en bok jag väntat på, ännu mer så efter att ha läst förlagets smakprov inför boksläppet, och den har varit gott sällskap under hösten.

Visserligen väldigt lång, men bra likväl. Världsbyggnaden är mycket lätt att tycka om och rör sig bortom den gängse synen på ett utomjordiskt liv med våra förutsättningar, och på ett universum som skulle vara kontrollerat av människan och begränsat till våra sinnen. Händelseförloppet slirar snyggt förbi alla ens farhågor på hur det ska utveckla sig och överraskar till det bättre (vilket väl i sig inte var särskilt överraskande).

2 kommentarer :

  1. Jag såg ett program om bläckfiskar på TV för länge sedan som var fascinerande, om deras kamouflage och hur det hänger ihop med deras hjärnor. De kan ju anta vilka färger och mönster som helst, men det jag fastnade mest för var när de pratade om att färgbehållarna i huden var direktkopplade till hjärnan, dvs deras utseende var mer eller mindre en direkt återspegling av vad deras hjärna just då höll på med. Eftersom de behöver kamouflera sig så diskuterade man om hur det påverkar tankeprocessen, dvs om de precis just nu behöver vara sandfärgade med soltråksstrimmor för att undvika rovdjur (eller för att lura bytesdjur), vad händer i hjärnan som samtidigt måste tänka och producera rätt färger? Freaky men fantastiskt :-)

    SvaraRadera
  2. Haha, taskigt läge om man vill få något gjort under dagen ^_^ Häftigt!

    SvaraRadera