KJ Larsson: Xlos Delden



Xlo har blivit placerad i en främmande människokropp och fått ta över det liv som kroppens tidigare ägare haft. Fast i den grå staden, i ett kontorslandskap där pappershögarna bara växer sig allt högre. Ny för kroppens bojor och utan förklaring till syftet med det han gör. Istället dagdrömmer han om att få leva som fisk i havet. Vantrivseln driver honom att söka efter sin tidigare själspartner Xmo och väcker viljan att konfrontera härskarinnan Nut för att få tillbaka det tidigare fria liv som han levt i Delden.

Boken ger få indikationer på hur världen egentligen ser ut, i tid och hur mycket den skiljer sig från vår. De beskrivningar vi får är genom Xlos oförstående och utleda ögon. Jag visualiserar det hela som en kafkaesque samtidsdystopi, strösslad med en eländig och dyster humor. Men den går sedan vidare som en quest i sökandet efter svaret på tillvaron och tar mer formen av en pikaresk. Jagade av ordningsmän utgör Xlo och hans missanpassade vänner en härligt bedrövlig trupp som strövar genom världens alla nyanser av hopplöshet och förtvivlan i jakten på vetande. 

Det börjar väldigt bra tycker jag, men inte helt ovanligt för att vara mig så förlorar jag intresset något när miljöerna sveper förbi och humorn är den enda behållningen som ges. Även om det är en humor som har behållning, och det kan ju också ses som att boken håller ett kvickt tempo. Själv hade jag velat ha kvar den grå, introspektiva och distanserade tonen från bokens början, där man fortfarande kan känna tyngden från varat. Slutet är annars också väldigt bra, men det är som sagt en del som tappas bort på vägen. Hur som helst är det en fräsch och uppfriskande bok som sticker ut bland utgivningarna, vilket alltid är kul att stöta på.

1 kommentar :