David Sikter: autogenesis

Autogenesis är en intressant bok både i det att den ligger väldigt nära studentlivet och i frågorna den ställer kring vilken reaktion robotarnas intåg skulle få i samhället, särskilt efter att de utvecklat ett eget medvetande. Den verkar också väl förankrad i Uppsalamiljön.


Man har i framtidsscenariot satt upp strikta lagar mot utvecklingen av AI-system, frågan är om det är en utveckling som verkligen går att stoppa. Robotarna har vid det här laget redan en, om än inte särskilt populär, plats i samhället för lägre servicejobb. Förmodligen så har man således även kommit ganska långt i utvecklingen av självlärande system. Trots lagens restriktioner så skapar ett gäng studenter ett virtuellt program som tros vara självmedvetet, vilket möts med våldsamma protester och det blir en politisk röra av alltihop.


Det här är en bok som till en början håller riktigt bra handlingsmässigt, men som slutar i långdragna kriminalromans-dialoger utan innehåll. Boken tar upp många av frågorna som brukar ställas i samband med transhumanismens utveckling, men det görs inga egentliga reflektioner och det är flera av idéerna som nämns som aldrig får någon direkt funktion i berättelsen. Samtidigt som jag aldrig fick något grepp om bakgrunden till samhällsutvecklingen och hur orsak -verkan förhållandena hängde ihop.


Bland annat finns där en posthumanistisk tråd om möjligheterna för att överföra en människas medvetande till datorn, för ett längre liv. Tanken om människan som mer och mer utvecklas mot att bli en maskin och, från andra hållet, robotarna som mer och mer blir som människor. Tills båda sidor möts och det inte längre är någon skillnad. Fast det blir aldrig något av det här utan egentligen handlar boken enbart om den konstruerade AI:n, om ens det (mest om människorna runt omkring).


Jag tror också att Sikter skjuter sig själv i foten som ger boken en bestämd tidsangivelse. Det är roligt att boken har fångat in studentlivet och internetkulturen, men är inte dagarna märkligt oförändrade? Och att i klassiskt maner ge bokens kriminella IT-nörd och terrorist Aspergers, en diagnos som i dagsläget håller på att avvecklas och knappast lär vara aktuell 2048, om ens 2014, bryter tidslinjen redan innan andra kapitlet är slut.


Ur det neurologiska perspektivet så hade jag istället velat läsa om studenter som överkonsumerar centralstimulerande preparat, Ritalinets efterkommare, innan salstentorna för att förbättra sin prestationsförmåga. Eller så kanske man kan börja prata om den funktionella autismen igen - indirekt så märks den väl i och för sig av i de unga studenternas bristande verklighetsanknytning. Dock är det intressant med tanken på en mer upplyst och engagerad befolkning utan tålamod för demokratin (eller är det snarare den ostimulerade och rastlösa befolkningen med ett lagrat överskott på energi?).

1 kommentar :

  1. Hej! Vill du vara med?

    http://lindasteen.wordpress.com/2012/04/29/elva-fragor-av-vikt/

    1. Favoritgenre?
    2. Brukar du känna att du måste försvara ditt läsande?
    3. Bästa svenska bok i år?
    4.Unga Vuxna-böcker – varför gillar du dem så mycket?
    5. Nämn tre nya författare som du vill hylla!
    6. Hur ska vi se till att biblioteken inte alltid ska känna sig hotade?
    7. Den ideala läsmiljön för dig?
    8. Ljudbok eller e-bok, vilket föredrar du och varför?
    9. Vilka böcker tipsar du om till tioåringar?
    10 Vilka böcker skulle du tipsa en vuxen läsare om?
    11. Årets positiva överraskning i bokväg?

    SvaraRadera